Konflikt

En inre sådan. River i mig. Sliter i mig . Känslan. Att brista. Snart – Ja ! Snart brister det. Kippar efter luft. Munnen formas likt en guldfisk på torra land. Flämtar. Luft. Ge mig luft.

 

Denna så välbekanta känsla. Som gör mig lika rädd varje gång!? Hur fan är det möjligt? Rädslan för att omedelbart dö kombinerat med rädslan för att leva kvar och stanna i situationen jag nu befinner mig i. Paradox.

 

Enda botemedlet stavas tid. Tid. Tid Tid. Och acceptans. Spänn fast säkerhetsbältet. Its just a ride.

 

DSC_6074

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>